Blommor och minnen...

Dehär blommorna fick jag av en fin vän som gratulerade oss till Lillebrors ankomst. Jag blev så glad för att hon visste att jag skulle gilla rosa ranunkler och därför inte valde en ljusblå bukett vilket kanske hade varit typiskt bara för att jag fått en pojke. Jag skulle säkert ha tyckt om en ljusblå bukett också, men nu blev jag speciellt glad över att hon känner mig så väl och ville att buketten skulle vara till mig :)

Bakom skymtar vårt bröllopsfoto. Vi gifte oss den 15 januari och det året var det kanske lika dålig vinter som i år, för vi fick ingen snö alls på vår bröllopsdag. Vi hade planerat att ta fina vinterbilder utanför kyrkan, men det går inte alltid som man tänkt sig! Vi poserade med vit vinterpäls på bar gräsmatta ;) Jag hade fått låna den vackra pälsen av en av Finlands vackraste lucior, så det var klart att vi ändå skulle ha en utebild. Soligt var det i alla fall! Jag var kanske inte fullt så lycklig över vädret just den dagen, men såhär efteråt kan vi bara skratta åt det (och allt annat som inte gick enligt planen den dagen). Våra barn undrade här om dagen ifall vi har filmat vårt bröllop. Vi ska nog söka fram den där VHS kassetten och låna en VHS spelare, för det skulle faktiskt vara roligt, men säkert också pinsamt, att se alltihop igen. :) Ibland tänker jag att det är bättre att inte filma sådana här stora dagar eller händelser. För då får man bara ha den där fina minnesbilden som man fick just då och inte kunna kritisera det efteråt. Men jag gissar att våra barn kommer att tycka om att titta på hela ståhejet. Åtminstone den mer romantiska av dem :)

Tack Melina och tack Lisa för den fina buketten och pälslånet!

De där små händerna!

Det är de här små nyporna som jag beundrar dagligen! Så söta! Mest känner han på sina egna fingrar eller tar tag i mitt hår, men kan inte ännu riktigt avsiktligt grabba tag i nåt med sina små händer. Fast, de är kanske ändå inte så små...? Vi har haft 8 mån gamla kusinen på besök och hennes händer är i samma storlek. Ja, på många sätt börjar den här lilla bebisen vara stor. Han har vuxit helt förskräckligt! Två klädstorlekar har vi redan fått städa undan och detsamma gäller blöjorna. De ska vara större hela tiden. Det går som vanligt fort dethär! 

Låt allting börja i vilan!

Den här dagen blev bättre än jag hade tänkt! Det där med att inte äta godis tror jag ska gå bra, men den här dagen blev liksom ännu mera sund än så! Detta tack vare nya insikter om vila. 

Många har tipsat om Tomas Sjödins bok "Det händer när du vilar" på Facebook. Förra veckan tänkte jag att jag nog också ska läsa den. Men boken var utlånad på bibban, så jag fick beställa från ett annat bibliotek och idag skulle jag hämta boken. På väg till bibban funderade jag för mig själv om det alls är någon vits att låna en bok. När skulle jag hinna läsa? Alltså, klart jag kunde ta fram den när jag ammar, men blir det inte lite obekvämt att sitta och hålla en bok och så har jag varit så trött i ögonen den senaste tiden, så jag skulle nog somna efter ett par sidor om jag läser... Det visade sig dock - både till bibliotekariens och min förvåning - att det inte var en bok utan en lyssnarbok (det heter väl inte riktigt så, men dethär är en amningshjärna som skriver och jag kan inte för mitt liv komma på den rätta benämningen just nu) på cd där författaren själv läser upp sin bok. Det hade jag inte tänkt på! Att det ju går bra att "läsa" böcker såhär. Men det är ju alldeles utmärkt! 

Jag kan sätta på den i bilen eller ha på den då jag är ensam hemma och endera kasta mig i soffan och sluta ögonen medan jag lyssnar, eller lyssna medan jag sysslar med babyn eller hushållsarbete. Det funkar fantastiskt bra! Nu lyssnar jag redan till cd 2 av totalt fem.

Och, vilken bra bok det är! Tack till er som tipsat om den! Sjödin har så mycket fint att komma med! Och då har jag som sagt inte hört mer än en femtedel av boken. Dethär med vila är ju så viktigt! Så ofta märker jag att mitt humör påverkas av för lite vila. Det går tyvärr ut över de andra här i huset och gör att jag inte trivs med mig själv, men det skulle inte inte behöva vara så! Sjödin talar om att BÖRJA MED ATT VILA ISTÄLLET FÖR ATT SLUTA MED EN DJUP SUCK. Det här önskar jag lära mig. Alltså att inte hålla på och hålla på med allt möjligt för att sedan när man är alldeles utmattad ta sig en alldeles för sen vila. Då har man gjort saker och ting bara halvbra,eftersom man inte riktigt varit utvilad och värst av allt: man känner hur huvud, axlar och rygg värker och ett dygn med migrän är redan då oundvikligt. Varför gör vi så åt oss själva? Istället borde vi börja med att vila. Sen göra det arbete vi måste göra.

Den här boken vill jag lyssna på från början till slut och kanske många gånger!

Bye bye chocolate!

Det har varit ett hiskeligt godisätande här i stugan ända sedan julen. Man får ju alltid god fart sådär i jultider med alla julkonfekter och annat sött som man sätter i sig. Och i år har den växeln bara blivit på. Jag tyckte det var ok med lite choklad för att få energi de första dygnen med den nyfödde. Sedan behövdes det choklad för att orka under de första veckorna då dygnet var helt oregelbundet  och sömnen uteblev. De senaste veckorna har vi bara varit helt slappa och inte alls hållit så hårt fast vid att endast äta fredagsgodis. Men nu under sportlovet blev jag inspirerad. Dels för att några vänner har godisstrejk och dels för att jag redan länge tänkt att snart, snart har jag nog energi och krafter att ta itu med ovanan. Så nu när sportlovet är slut sätter vi igång med andra vanor. Det blir godis endast på fredagar och därmed basta! Hela familjen är med. Men vi håller fast vid att bakverk och glass alltid är okej. Man måste ju få äta efterrätter och kaffebröd, vet ja'! 

Det brukar vara lättare att hålla en hälsosam livsföring då det är ljusare tider, mot våren och sommaren. Vi ska se hur länge vi håller denhär regeln. Kanske tills det är dags för dop? Hänger nån annan med? Eller kanske de flesta redan har kommit långt i frågan om att lämna mörka vinterns ovanor? Bättre sent än aldrig, tycker jag i varje fall!

Ordning o reda

Äntligen är vår arbetshörna städad! Och jag kan i te ens ta äran åt mig. (Fast jag kan inte heller kallas skyldig för den oreda som rådde just här. Oreda på andra ställen i huset är jag ofta medskyldig till.) På det här bordet brukar det samlas en massa grejer: teckningar, leksaker, sladdar till diverse tekniska prylar, pysselmaterial osv, så det inte alls går att sitta där och arbeta. Men nu har det städats lite här och man har faktiskt möjlighet att använda den här arbetshörnan igen. 

Tänk om man alltid kunde hålla ordning och reda!  Det finns ju de som klarar av sånt, men vi hör definitivt inte till dem. Vi lyckas ofta få huset råddigt och städar upp då vi ska ha gäster eller då jag bara börjar må så dåligt av oredan. För det är ju bara så att man mår bättre om man har ordning och reda runtomkring sig. 

Det skedde i natt!

Inatt sov vår Lillebror 8 timmar i ett! Såhär glad blir man då :)

Vågar man hoppas på flera såna nätter?

Egen tid

 På lördag morgon gick jag på en pilates-timme ledd av bästaste Kicki! Det var SÅ skönt! När man går och kånkar på en baby hela dagarna börjar det kännas i ryggen. Och jag vet av tidigare erfarenhet att om man tränar de djupa magmusklerna så klarar man av att hålla en bra hållning och inte spänna ryggen. Därför är pilatesen så bra. Jag brukar försöka göra lite pilatesövningar och stretcha här hemma ibland då ryggen ropar på hjälp, men det är ändå mycket roligare och framför allt mer effektivt att träna en hel timme med en ledare som kan instruera så att man gör varje övning rätt. 

Förut tyckte jag mycket om att gå på olika "hikijumppor" som aerobic och zumba, men de senaste åren har jag inte alls gått på sådana träningar. Jag vill inte träna i högt tempo, vill inte stressa upp min kropp som redan är spänd och stressad, utan istället träna på djupet och få kroppen att slappna av. Det gör man just i pilatesen. Då tränar man viktiga muskler och samtidigt blir man mer avslappnad i och med att man hela tiden tänker på en långsam och rätt andning. 

Jag gläds åt att jag redan har kunnat ta lite egen tid! Lillebror är bara fem och en halv vecka och jag kunde redan lämna honom hemma för en timme med Pappan och syskonen. Det är inte illa! Med första barnet kändes allting liksom krångligare. Att lämna babyn för en timme då var inte ens nåt jag tänkte på och jag förstod inte heller hur viktig och avgörande den egna tiden är är för mitt eget välmående och min ork att ta hand om barnet. Tänk så man blir klokare under åren ;)

Har ni kära läsare några bra tips på egen tids-sysselsättningar? Vad brukar ni göra då ni har möjlighet till egen tid?

Päronkaka

Nu ska ni få ett mumsigt recept! Jag kollade vad jag hade i skåpen och gjorde en egen twist på Fyriskakan. Testa den här! Den blev jättesmaskig! 

Saftig päronkaka

125g smör

1 1/2 dl socker

2 ägg

2 1/2 dl vetemjöl

1/2 tsk bakpulver

2 msk mjölk

Garnering: 

2 päron

1/2 dl kokosflingor

Smörj och bröa en rund form. 

Smält smöret och rör smör och socker pösigt. 

Tillsätt ett ägg i taget och därefter mjölet, bakpulvret och mjölken.

Häll smeten i formen.

Skala och skiva päronen och stick ner dem i smeten tätt intill varandra.

Strö över kokosflingor.

Grädda i 30-40 min i 175 grader. 

Servera gärna med glass.

Matsalen

Mitt favoritrum i vårt hem är nog matsalen. Det är ett ljust och harmoniskt rum mellan köket och vardagsrummet, så man har kontakt med resten av nedre våningen.

I många, många år hade jag önskat mig en matsal. Ett rum som "fredas" för middagsbjudningar och däremellan vackra dekorationer enligt årstid. Nu märker jag att matsalen blev så mycket mer än bara dethär. Alla trivs vi där. Barnen använder den dagligen som läxläsningsstudio, sitter där och ritar och pysslar. Jag drar ibland fram symaskinen och alla sygrejer på det stora matbordet (Det är meningen att jag ska ha ett syrum på övervåningen, men det har inte blivit så ännu. Där finns ett par ouppackade flyttlådor och så är det så praktiskt att torka tvätten där, så det är än så länge ett råddrum.) och pappan sprider ut sina datorer och papper där om han jobbar under "lediga" dagar. 

Men däremellan städar vi undan allt pyssel och tänder eld i spisen och ljusen i takkronan och njuter av pancakes till frukost eller dukar för middagsbjudningar. 

När vi flyttade in såg det inte ut såhär. På väggarna fanns en gammal, mycket vacker tapet. Den hade tyvärr blivit sliten så vi beslöt att måla över den. Jag ville ha ljusa väggar, men gärna ändå lite färg så vi försökte hitta en i duck egg. Pappan målade rummet en mörk kväll och han tyckte genast att det nog blev lite för färggrant. På morgonen konstaterade vi att det nog var en färg långt ifrån duck egg. Det liknade mera en ljusblå karamellfärg! För att ta det säkra före det osäkra och ja, göra det enkelt för oss, så målade vi (dvs pappan målade) över med samma beige som vi hade använt i ett av sovrummen. Vi visste att den funkade. Den tyckte vi om. Och vi är jättenöjda med resultatet! 

Hissgardinen är återanvänd från vårt förra hem och den rutiga gardinen är ett Ikeatyg, precis som stolstyget.

Kinesiskt nyår och sömnavbrott

Tack för alla kommentarer om bloggen! Några har kommenterat här på bloggen och på facebook, men mycket fler positiva kommentarer har jag fått face to face. Det är roligt att höra att många har haft glädje av att läsa här på sidan. Jag vill inte ha en blogg som förskönar eller idealiserar vårt liv, utan beskriver vardagen som den är. Samtidigt tror jag inte att det ger varken mig själv eller någon läsare nånting att läsa inlägg skrivna då humöret och orken är i botten, så jag försöker låta bli. Det är ju inte heller sånt jag själv vill dokumentera och komma ihåg från den här tiden. Allt blir så mycket ljusare och trevligare om man försöker lägga tonvikten på det positiva omkring en. I ärlighetens namn är jag ju egentligen inte så positiv i mig själv, så det är nog den bästa träningen för mig att ha en positiv blogg.

Igår fick vi vara med om att fira kinesiskt nyår. Det var Storasysters eftis som hade arbetat med Kina-tema under de senaste veckorna och igår var familjerna inbjudna på fest i riktig Kinaanda. Hela eftishuset var dekorerat! Barnen hade verkligen satt mycket tid på jättefina dekorationer.  Och de hade övat in program. Vi fick se fina danser och en stor dansande drake och så bjöds vi på kinamat, bl.a. nudlar, wok och vårrullar. Igen kunde vi konstatera hur glada vi är över eftiset, världens bästa Eftis!

Lillebror var riktigt finklädd på festen och charmade både barn och föräldrar.

Man fick också "lyckokex". Heter de så? Ni vet de där med små lappar inuti. Vi hade roligt och jämförde vad det stod i våra kex. De flesta var positiva. En pappa fick bl.a. veta att "You have a secret admirer", vilket han var ganska stolt över ;) Själv fick jag däremot ett väldigt negativt budskap. Minns inte exakt, men betydelsen var att det värsta möjliga kommer förr eller senare att ske. Fastän jag inte alls tror på spådomar eller tror att det kan finnas nån sanning i lyckokex, så kändes det ändå obehagligt att få en sådan "dom". När vi hade kommit hem och sent om sider lagt oss - pappan är bortrest, så det lättaste var att allihop läste saga och somnade i vår säng medan jag ammade - märkte jag att texten i kexet ännu gnagde i bakhuvudet. Usch, vad tråkigt det kan vara att höra eller läsa något så negativt.

Våra nätter har den senaste veckan varit nästan lyxiga med tanke på att vi har en fyra veckors baby. Han sover ofta att ca 5-timmars pass i början av natten, vilket betyder att han äter vid tre-fyratiden och sedan sover vidare till sju-åtta, då vi redan kan stiga upp och ha morgon tillsammans med de andra. Likadant var det i natt. Men när vi låg där i mörkret och ammade vid fyra, steg plötsligt storebror upp. Och höll händerna för näsan. Han hade fått näsblod. Han har det rätt så ofta, så vi är vana, men nu hade jag svårt att hjälpa honom. Jag var ju fast i en baby som jag inte ville att skulle vakna. Storebror hittade pappersrullen som fanns vid min säng och satt där bredvid mig och var arg. Han ville inte ha näsblod mitt i natten! När pappersrullen började ta slut och det fortfarande blödde rikligt förstod jag att vi måste sätta kallt på nacken för att få slut på forsandet. Fortfarande ville jag inte avbryta Lillebror som åt så vi fick lov att väcka Storasyster och skicka ner henne efter ett frysblock. Hon hjälpte snällt och så småningom slutade det blöda. Lillebror fortsatte sova och vi gick ner med Storebror och tvättade hans blodiga armar och ben. Samt slarvtorkade det fläckade golvet där han rört sig innan han hittade pappersrullen. 

Dethär var ju inget väldigt dramatiskt. Jag menar, värre saker kan hända. Men jag blir alltid rädd att vi ska missa en massa nattsömn. För då vet man att dagen blir förstörd. Tack och lov somnade alla genast på nytt och i morse orkade vi upp till lördagens tidiga judoträning. Kanske det var det här som lovades i kexet. En näsblodsattack mitt i natten! Fast jag skulle ju inte tro på det där! Hur som helst klarade vi utmaningen riktigt bra! :)