Kinesiskt nyår och sömnavbrott

Tack för alla kommentarer om bloggen! Några har kommenterat här på bloggen och på facebook, men mycket fler positiva kommentarer har jag fått face to face. Det är roligt att höra att många har haft glädje av att läsa här på sidan. Jag vill inte ha en blogg som förskönar eller idealiserar vårt liv, utan beskriver vardagen som den är. Samtidigt tror jag inte att det ger varken mig själv eller någon läsare nånting att läsa inlägg skrivna då humöret och orken är i botten, så jag försöker låta bli. Det är ju inte heller sånt jag själv vill dokumentera och komma ihåg från den här tiden. Allt blir så mycket ljusare och trevligare om man försöker lägga tonvikten på det positiva omkring en. I ärlighetens namn är jag ju egentligen inte så positiv i mig själv, så det är nog den bästa träningen för mig att ha en positiv blogg.

Igår fick vi vara med om att fira kinesiskt nyår. Det var Storasysters eftis som hade arbetat med Kina-tema under de senaste veckorna och igår var familjerna inbjudna på fest i riktig Kinaanda. Hela eftishuset var dekorerat! Barnen hade verkligen satt mycket tid på jättefina dekorationer.  Och de hade övat in program. Vi fick se fina danser och en stor dansande drake och så bjöds vi på kinamat, bl.a. nudlar, wok och vårrullar. Igen kunde vi konstatera hur glada vi är över eftiset, världens bästa Eftis!

Lillebror var riktigt finklädd på festen och charmade både barn och föräldrar.

Man fick också "lyckokex". Heter de så? Ni vet de där med små lappar inuti. Vi hade roligt och jämförde vad det stod i våra kex. De flesta var positiva. En pappa fick bl.a. veta att "You have a secret admirer", vilket han var ganska stolt över ;) Själv fick jag däremot ett väldigt negativt budskap. Minns inte exakt, men betydelsen var att det värsta möjliga kommer förr eller senare att ske. Fastän jag inte alls tror på spådomar eller tror att det kan finnas nån sanning i lyckokex, så kändes det ändå obehagligt att få en sådan "dom". När vi hade kommit hem och sent om sider lagt oss - pappan är bortrest, så det lättaste var att allihop läste saga och somnade i vår säng medan jag ammade - märkte jag att texten i kexet ännu gnagde i bakhuvudet. Usch, vad tråkigt det kan vara att höra eller läsa något så negativt.

Våra nätter har den senaste veckan varit nästan lyxiga med tanke på att vi har en fyra veckors baby. Han sover ofta att ca 5-timmars pass i början av natten, vilket betyder att han äter vid tre-fyratiden och sedan sover vidare till sju-åtta, då vi redan kan stiga upp och ha morgon tillsammans med de andra. Likadant var det i natt. Men när vi låg där i mörkret och ammade vid fyra, steg plötsligt storebror upp. Och höll händerna för näsan. Han hade fått näsblod. Han har det rätt så ofta, så vi är vana, men nu hade jag svårt att hjälpa honom. Jag var ju fast i en baby som jag inte ville att skulle vakna. Storebror hittade pappersrullen som fanns vid min säng och satt där bredvid mig och var arg. Han ville inte ha näsblod mitt i natten! När pappersrullen började ta slut och det fortfarande blödde rikligt förstod jag att vi måste sätta kallt på nacken för att få slut på forsandet. Fortfarande ville jag inte avbryta Lillebror som åt så vi fick lov att väcka Storasyster och skicka ner henne efter ett frysblock. Hon hjälpte snällt och så småningom slutade det blöda. Lillebror fortsatte sova och vi gick ner med Storebror och tvättade hans blodiga armar och ben. Samt slarvtorkade det fläckade golvet där han rört sig innan han hittade pappersrullen. 

Dethär var ju inget väldigt dramatiskt. Jag menar, värre saker kan hända. Men jag blir alltid rädd att vi ska missa en massa nattsömn. För då vet man att dagen blir förstörd. Tack och lov somnade alla genast på nytt och i morse orkade vi upp till lördagens tidiga judoträning. Kanske det var det här som lovades i kexet. En näsblodsattack mitt i natten! Fast jag skulle ju inte tro på det där! Hur som helst klarade vi utmaningen riktigt bra! :)