Vilken underbar morgon! Följde stora barnen till postlådan och hämtade tidningen i nattlinnet. Tog ett varv runt huset, hade ju ingen lust att gå in då fåglarna sjöng och det var så ljust och friskt, och titta vad jag hittade! Man blir så glad av våren! Pigg blir man också.
Det är faktiskt ett smärre under att jag känner mig pigg idag. Gjorde nämligen en liten visit till sjukhuset i natt. Lillebror är flunssig och hade lite svårt att andas och få ut allt slem, så vi åkte på en koll då han kändes varm och inte alls var sig själv och dessutom hade långa andningspauser då det stockade sig i halsen. Storebror hade sin första öroninflammation vid sex veckors ålder, så jag anade att det kunde vara nåt där. Man vill ju inte åka i onödan eller uppehålla läkare om det är onödigt och det finns andra patienter som behöver vård, men ändå vill man ju vara på säkra sidan. Så vi kom överens att vi visar upp honom. De kollade infektionsvärde, öron, lungor osv. Allt var ok och ungen på gott humör och skrattade åt lamporna i taket. Mellan varven hostade han upp en massa slem och skrämdes med att inte verka få luft. Vi fick goda råd av läkaren och kom hem mitt i natten med ett stort plåster på en liten tå.
Men, jag verkar ha lite svårt med det där att våga utnyttja sjukvården. Eller att våga finnas till och ta utrymme. Igår tänkte jag att hellre får de skratt åt oss och köra ut oss från sjukhuset för att vi kom i onödan, än att vi blir hemma och nånting allvarligt händer. Jag undrar varför jag alls måste tänka så? Som om jag ärvt en del av min mommos "förlåt nu att jag int e nånting värd och int har nånting att bjuda på", som hon envisades med att säga varje gång vi besökte henne även om hon visst hade nånting att bjuda på och vi var så jätteglada över att ha henne.
Jag har svårt med att jag har rätt att få hjälp, tänker lätt att "äh, det är ingenting". Jag behöver inte vård, det finns säkert andra som har större behov. Det där har jag försökt jobba med lite. Kanske det var ett litet framsteg ändå att jag tog kontakt med jouren istället för att bli här hemma och oroa mig hela natten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar