Hej mitt vinterland!

Det är så härligt med snön som kom igår! Nu fixas det pulkabacke för kusinerna som väntas imorgon. Liten grabb älskar också att krypa omkring ute i snön. :)

En riktigt god jul önskar vi er alla! 

En vit jul

Nu kom snön och det ser ut som om det skulle bli en vit jul! 

Var just på en liten snöig promenad till tygbutiken i vår by och hämtade ännu lite tyg. De sista julklapparna skall sys ikväll.

Gården är full med lyckliga, förväntansfulla barn. De har väntat på snön och nu är de inte svårövertalade då det gäller att leka ute. De förbereder ett snöbollskrig som bäst, bygger murar och samlar snöbollar på hög. Jag myser över deras glädje och över att vi bor just här på den här vägen, med de här grannarna och att våra barn får växa upp i den här miljön. Alla barn tar det som självklart att man har reflexväst där ute och att det skall vara varma sköna kläder och frisk luft i första hand. 

Nu går jag in och syr de sista julklapparna. Framför brasan. 

Det är olika på olika tegelbruk

Mitt i allt julbakande och fixande kommer det en text från gästbloggerskan Jenny! Hon är en syster värd att beundra! Och nu gästar hon min blogg för första gången! Jag hoppas hon vill återkomma med sina visa tankar eller goda recept!

 

Det är olika på olika tegelbruk

 

När jag läste min systers blogg här om dagen, inlägget om vilka färger de valt för att hälsa julen välkommen, slogs jag av en tanke: det finns en orsak till varför det är hon och inte jag som bloggar om inredning.

 

Jag älskar att komma hem till denna syster, delvis p.g.a. inredningen. Allt funkar. Och det ger mig ro och njutning. Det går att slappna av och vila istället för att störas av färger som inte passar in och sånt som inte riktigt sitter. I det huset brukar det sitta. Väl. (Dessutom är det funktionellt!)

 

I vårt hus är det annorlunda. Det är inte så att jag inte bryr mig om inredning. Om vi t.ex. är ute och äter kan jag bli väldigt irriterad på om en restaurang som utger sig för att ha lite högre klass eller ett särskilt koncept inte får det gå ihop helt och hållet. Det stör min middagsupplevelse. Saken är den att jag inte bryr mig tillräckligt. Därför ser t.ex. en del av vårt julpyntande ut så här.

 

Så här tycker jag egentligen inte att man kan ha det. Men det blev så. Några saker behövde en plats och andra blev liksom bara kvar...

 

Jag vill dels sätta väldigt lite pengar på möbler och pynt, dels slutar jag se hur det ser ut och så är jag främst intresserad av att det skall funka. Den största orsaken till vårt eklektiska hem är att att det finns så mycket annat jag är mer intresserad av och vill göra. Om jag läser ett nummer av Lantliv bläddrar jag snabbt igenom största delen av tidningen och ger 90 procent av mitt läsande till recepten. Där finns det så mycket att fundera över och mumsa sig i!

 

Jag delar med mig denna bild och ger den namnet ”Behov – efterfrågan”. Vi behövde en plats för reflexer. Den här fanns.

 

Jag är inte speciellt nöjd med just den här detaljen i vårt hem. Men jag bakade precis en fantastisk chai mud cake som jag tänker bjuda mina vänner på ikväll. Det gör mig istället riktigt glad!

-Jenny

På julresa?

Här sitter vi i tomteverkstaden och syr julklappar.

Medan mamma syr på maskinen kan man ju packa in sig i kappsäcken och resa iväg :)

Jag kan ju inte avslöja vad jag syr såhär innan jul. Det är i varje fall nånting som inte är så svårt men hade varit ännu lättare med en overlock eller "saumuri". Med lite kämpande ska det nog lyckas med den gamla Singern. 

Grönt och vitt

Det är en väldigt blåsig dag! Vi höll på att blåsa bort under förmiddagspromenaden! Men solen tittade fram en sekund och jag försökte passa på att ta någon bild. Konstaterar igen att det skulle vara roligt med en riktig kamera och lite mer kunskap. Julfärgerna hos oss är i alla fall grönt och vitt. (Och såklart lite rosa!) Vita julblommor, hyacinter i mossa, lingonris och kransar! Ännu saknas kransar på pardörrarna, men ganska mycket grönt har vi pyntat med.

Hyacinterna har snart blommat ut, så det blir att plantera nya, så har vi alldeles färska sedan på julen!

Julstrumpan som jag fått av Jeanette har faktiskt fått hänga uppe hela året! Rosa funkar alltid hos mig! :)

Förra året köpte jag en fin dörrkrans på julmarknaden i byn och jag hade faktiskt kvar den ännu. Nu återanvände jag själva stommen och band årets krans på den. Det gick fort! Ett litet tips till er ;)

Och så en kvällsbild till slut. Jag brukar binda lite lingonris runt hjärtat i fönstret. Tror den här ljusstaken var en julklapp av min syster för några år sedan.

Nu skall vi greja oss i ordning och åka iväg och skjutsa Storasyster på luciauppträdande med kören. Det är fullt med konserter, uppträdanden och julfester! Men vi försöker väl att inte stressa utan njuta av adventstiden, eller hur? :)

Ha en bra dag allihop!

Nyfiken i en strut?

 

Så ser vår adventskalender ut. 24 strutar. Eller, egentligen bara 20, för fyra av "luckorna" är skridskor. 

Strutarna har jag sytt för några år sedan av filttyg. Utmaningen, som också gjorde det roligt, var att varje strut är olik de andra. De är prydda med bl.a. änglar, hjärtan, snöflingor och olika broderier.

I förra hemmet hängde adventskalendern på en gardinstång i fönstret, men nu får den hänga på ett band längs med listen i köket.

Gipset

Det år ju ingen stillsam Lillebror vi har att göra med här hos oss, utan en rådd-Kalle med raketfart, mycket vilja och ännu inte så mycket förstånd. Så, när han kastade sig ner från soffan för två veckor sedan gick det illa. Då han fortfarande tre dagar senare vägrade krypa på och stöda med högra handen misstänkte vi att allting inte stod rätt till även om läkaren gissat att det bara var en muskelförsträckning. Lillen hade fått spricka både i strålbenet och underarmsbenet visade det sig då vi äntligen fick röntgenutlåtandet. Nu har han haft gipsskena på armen i lite över en vecka och har börjat krypa på alla fyra igen. Tacka vet jag att ungen är född till en solstråle, för han är glad som förut. Nästan hela tiden.

På bilden kan man se att gipset var vitt i början. Även om vi försökt skydda det med en avklippt strumpa ser det ut så man, inte bara av bekvämlighetsskäl, verkligen längtar till den dagen då vi ska få ta bort det. Och det ska vi göra ännu innan jul! 

Men jo, visst kan han också vara stilla och mysa. Rätt så ofta dansar vi till nån lugn låt nära, nära. Han njuter av musik och jag av att få hålla honom, doftar på hans hår och bara vara i nuet.

Dagens lucka

Nere i köket har jag en adventskalender åt stora barnen. Den är en tradition sedan femår ungefär. De senaste åren har jag försökt att fylla den mer och mer med upplevelser, uppgifter eller pyssel/diy-stuff. Dagens lucka var ett enkelt resultat av mitt senaste do it yourself. Av helt enkelt konservburkar och tyger som passar i barnens rum blev det rätt fina burkar för att hålla reda på pennor, linjaler, penslar, sminkborstar m.m.

Burkarna är ju givetvis för stora för att rymmas i "luckan", så det fick bli en lapp med ledtråd för att så småningom hitta rätt :)

Inte helt som på Strömsö

Hej och hallå igen härifrån huset på landet. Allt har inte helt gått som på Strömsö här hos oss den senaste tiden. Som t.ex. när vi skulle bjuda kusinerna på hälsosam chokladpudding. Receptet var faktiskt från Strömsö yle fem, med avocado, honung och citron, men hujedamej! Ingen ville äta den puddingen! En total flopp blev den. Och stod kvar i kylskåpet ännu en vecka senare. (Av detta lärde jag mej förstås att alltid testa recept innan man bjuder gäster på det.) 

Men som tur hade det också påpekats att geggan kunde användas som ansiktsmask. Så, så fick det bli. Ikväll när vi hade tjejbastu, Storasyster och jag, smetade vi in oss. Och ja, nu är huden len och mjuk. Nu ser vi fram emot en adventstid som går mer som på Strömsö! Följ med om ni vill! Imorgon ska jag avslöja vad som finns i adventskalendern hos oss! 

Äppeltips

Nu kokas det safter och syltas. Jag har stått vid spisen halva dagen och verkligen saknat en vedspis. Det ska jag nog ha om jag nånsin planerar ett hus igen! Att koka äppelmos på vedspis är ju snäppet trevligare och mysigare. Men, riktigt mysigt har vi ändå haft det i köket idag. Jag upptäckte ett köksredskap som inte egentligen kommit till användning tidigare, eftersom vi inte hade såhär rikliga äppelträd på vår förra gård. Denna äppelklyvare av märket fiskars fick jag av en elev en gång. Den kan verkligen rekommenderas när man ska kärna ur o klyva massor med äppel. Det gick faktiskt fort och enkelt.

Det blev en hel del mos och gissar att jag fortsätter imorgon. Jag vill ogärna använda mycket socker, och undrar om någon annan testat på att använda stevia i mos eller saft. Åt Lillebror gjorde jag helt egna små äppelmosburkar passande till morgon-och kvällsgröten utan socker. Jag fryser också in råa klyftor så är det bara att ta fram och göra enkel paj eller äppelkaka om man vill ha kaffebröd.

Avslutningsvis skall ni få ett enkelt och mycket gott (och tyvärr lite ohälsosamt) recept på äppelpaj:

4-5 äpplen

150g smör

2dl havregryn

2dl vetemjöl

1dl strösocker

1/2dl vispgrädde

1/2dl sirap

1/2tsk bakpulver

Lägg de skivade äpplena i en ugnsfast form.Smält smöret i en kastrull och rör sedan ner övriga ingredienser. Klicka ut blandningen över äpplena och grädda i 175° ca 25 min.

Nu kommer barnen från skolan och vi ska äta varm äppelpaj här! 

Ha en bra dag allihop!

Kalaskvartett

Tror det var riktigt första höstdagen idag. Inte så där strålande solsken som det varit de senaste dagarna, utan lite grått och mulet. Men tack och lov att det inte regnade. Och att det var varmt.

Länge hade vi planerat denhär dagen då vi skulle fira två åttaåriga pojkar och två tioåriga flickor med ett stort utomhuskalas. Alla pojkar från åttaåringarnas klass var bjudna och alla flickor från tioårungarnas. En snäll farmor hade planerat och arrangerat en spännande skattjakt där man till slut kom fram till ett troll i skogen och skulle lösa en uppgift får att få sin skatt, den vanliga kalaspåsen som brukar höra till. Alla fick tälja sin egen grillpinnen och grilla sitt pinnbröd, avnjuta det med smör eller sylt och varm kakao. Så sjöng vi för alla fyra efter att ha klättrat på stenar och i träd och åt härliga Rocky roads, kladdkaka och Storasysters egengjorda cup cakes. Alla barn såg glada ut. Ingen skadade sig eller "plutade" i havet. Vi vuxna hade trevligt sinsemellan och efter ett par dagars pustande tror jag att jag gladeligen skulle kunna göra alltihop igen. Jättetack till våra fina vänner som det är så roligt att samarbeta och umgås med, gudföräldrar, farmodern med den hittills bästa skattjakt jag varit med om, trollet i skogen, momi som hjälpte till att hålla ögonen på alla barn och tack till alla trevliga barn som gjorde dagen så fin. Här ska ni få en hel kavalkad med bilder:

Pinnbrödsgrillning...

...och god efterrätt.

Skattjakten ledde barnen in i skogen, upp i en talltopp, ut på klipporna och vid varje kontroll fick de en pusselbit.

Till slut gällde det att lägga sitt pussel och hämta den växt som trollet behövde.

Då fick man sin skatt av trollet.

Shoppinghumör

Idag fick Lillebror följa med på en tur till stan. Det blev en del shopping inför storasyskonens kompiskalas som blir nu på veckoslutet. Vet inte riktigt hur intresserad Lillebror är av shopping och cafévistelser egentligen. Av minen att döma hade han inte riktigt lika roligt som jag...

Batteriladdning

Enda sättet att avsluta en dag efter rådgivning och hjärtfilm med bebis, tandläkare, lunch ute, kusinmöte om viktiga saker och en massa huvudvärk... Hemma med gårdagens avsnitt av "efter nio" och mycket mögelost! Jag som inte i vanliga fall äter bröd numera, passar på att njuta av färska semlor. 

Ser fram emot en lugnare dag imorgon.

Härlig höst

Tänk, vad härligt det är när hösten är såhär varm och vacker. Lönnarna börjar ändra färg och allt blir ännu vackrare!

En liten minipromenad blev det igår hos kusinerna och Lillebror fick pröva på att åka skrinda. Mycket praktiskt med en sån. Den rymmer många barn eller en massa grejer. Den här är från min egen barndom.

Önskar er alla ett skönt höstveckoslut! Hoppas ni har möjlighet att njuta av den friska höstluften!

Viljan finns

Allt mer börjar Lillebror visa att han har egen vilja. Han får syn på nånting och bara ska ha det i sina händer. Eller han hör syskonen i ett annat rum och då sätter han fart och krälar dit. 

Vi hade slagit vad om när vi behöver grind till trappan. "Inte kan han ännu ta sig upp i trappan förrän i oktober!" sade Mannen. Jag trodde att det skulle gå fortare, men var ändå inte helt beredd på detta. Efter att jag satt ner honom på köksgolvet tog det inte många sekunder förrän han hade ena handen på trappan. Sedan var det ett enda stönande och stånkande för han hade bestämt sig för att han ska upp! Ungen kan ju varken krypa eller stå än, men ser ni, här var det inget snack om saken. Jag följde med bredvid, eftersom han ju lätt kunde falla. Ända upp bar det inte, men det är bara en fråga om tid. För viljan finns!

Morgonstretch

Det här är min favorittrasmatta. En lång, lång, mjuk matta som går över hela köksgolvet. Här är det skönt att stretcha efter morgonmålet. 

Min jumpakamrat är snabb som en åttamånaders baby brukar vara, så han hinner klättra på mig, dra mig i håret och kräla ur bild när man försöker fota honom. Han är egentligen aldrig stilla mera, förutom då han sover. Ja, eller sitter och tittar på kläderna som rullar runt i tvättmaskinen. Det är grejer! :)

Håret

Tidigare har jag varit ganska nöjd med mitt hår. Sådär i det stora hela. Men den senaste tiden har det blivit mer o mer stripigt och torrt. Jag tappade en hel massa efter förlossningen, så mycket att jag kände mig tvungen att klippa det kort. Nu har det börjat växa ut igen och jag hoppas att det blir tjockt som förr, men vet att även åldern gör att håret ofta blir tunnare. 

Hur som helst, det jag ville komma till var, att jag idag tvättade håret med ägg för första gången. Många av er läsare har säkert redan övergått till någon sådan ekologisk tvättmetod för länge sedan, men jag har inte riktigt känt det så lockande trots att jag försökt hålla mig med så lite kemikalier som möjligt. (Vi använder t.ex. endast kokosolja som fuktighetskräm, salva på eksem, läppfett osv) Men, idag testade jag alltså. Ett ägg, en sked honung och två teskedar bakpulver. Och nu känns mitt hår som mitt eget igen! Det ser fortfarande inte klokt ut, eftersom frisyren vuxit ur och jag inte riktigt är vän med den här längden, men det känns så mycket bättre. Mjukt, lent, inte torrt, men inte heller flåtigt. Jag vågar tro att det blir bra igen.

Ska bespara er från en bild på mitt hår denna morgon, men såhär såg schampot ut innan jag vispade det.

Morgon

En av de skönaste stunderna på dagen är den långa förmiddagen då man vet att Lillebror sover länge och man kan sätta sig ner med tidning och en kopp te och njuta av tystnaden. Idag är det extra härligt eftersom solen lyser in genom köksfönstret. Tänk, vad fint att vi får njuta av en så solig september. Det borde väl betyda att hösten går fort och vi snart igen går mot ljusare tider. 

Leva nära

Lillebror har fått en ny kompis under veckoslutet. Han är numera väldigt förtjust i hunden Senja. Han försökte klättra på henne, överöste henne med klappar och (lite väl hårdhänta) kramar, och tjöt och skrattade då han fick känna på hennes sköna päls. Och det fick han göra medan Senjas husse eller jag satt bredvid och höll ett öga, för en hund är alltid en hund och man kan aldrig vara helt säker på hur den reagerar om en tokivrig krälande varelse kommer och river den i svansen. Och en ålande baby är en ålande baby och man vet aldrig var man har honom. I hundens ena ända eller den andra ;)

Storebror är också alltid en uppskattad kompis. Lillebror tjuter till och skrattar hjärtligt så fort Storebror tittar på honom. I morse satt de framför brasan och lekte igen. Den tålmodige Storebror och den lycklige Lillebror. Den här klara, friska höstmorgonen på stugan vill jag minnas länge. Morgnar då vi bara är.

Men, nu en vanlig vecka hemma i byn. Vi saknar friska luften som bara finns på stugan. Det känns som om naturen är närmare där. Vi saknar att stiga ut på terrassen och titta över viken. Vi saknar livet i en flera generationers familj och kusiner som kommer gåendes längs stigen eller släktingar som sitter ner på en kopp kaffe, att höra motorsågen från granngården och att fundera på de egna vedprojekten. Och vi saknar att inte behöva följa klockan och att dagens enda spikade program är en gemensam måltid. 

Det är bra att leva nära ibland.