Röjning pågår!

Eftermiddagen har jag spenderat i vårt garage. Imorgon är det nämligen loppis i byn och jag bokade ett bord. Tänkte att jag säkert har nånting att sälja i barnklädsväg eftersom jag i princip sparat allt! Har tyckt att varje klänning, t-skjorta och varje par tuffa jeans varit så söta och ifall vi ännu skulle ha en till, så vill jag att den får använda samma kläder. Pojkkläderna skall alltså vara kvar, men flickkläderna försöker jag avstå från nu. Hittade hela fem lådor med Storasysters gamla plagg. Så det är inknuffat i bilen färdigt för morgondagen. Tyvärr syns det dock inte i garaget att det saknas fem lådor...

Jag har alltid tyckt att jag inte är någon samlare. Åtminstone inte när det gäller kläder. Våra barn brukar ha en vinterjacka och ett par skor, inte fem jackor att välja mellan. Men det som vi har är för mig tydligen väldigt kära ägodelar, för jag har svårt att göra mig av med dem. 

Medan jag fyllde bilen snubblade jag över två tunga svarta sopsäckar. Blev rätt så glad över att jag blev påmind om dem. Det var alltså mina studieböcker och anteckningsmaterial från gymnasiet och till och med språkböckerna från högstadiet! Jag har sparat allt!

Kan ni förstå det? Det kan jag faktiskt! Jag menar; de påminner om så mycket. Kunde minnas vår jättekivoga franskalärare, den unga psyckaläraren som helt var en idol för mig, Annas och mitt pararbetare i historia som bara blev pannkaka (vi stod och fnittrade hysteriskt) för att vi började med det kvällen före och försökte få det färdigt ännu klockan sex samma morgon som det skulle presenteras (sov alltså ingenting den natten), alla klasskamrater, drömmarna man hade inför framtiden då hela livet låg framför! Det var nog rätt så roligt! 

Men visst kändes det ändå skönt att slänga alla de där böckerna! Hela rubbet! 

...utom en bok. Första franskaboken. Den får stanna. Det måste jag bli förlåten för!