Damer, tanter och flickor

När våra stora barn var små och i bussen pekade på någon kvinna och frågade "Vem är det där?" brukade jag svara att "det är en dam och jag känner inte damen". Jag tyckte att det var trevligare att kalla någon för dam än att säga tanten. Det trodde jag att andra också skulle tycka. Tills en dag då en dam argt och bestämt sa att jag nog kunde kalla henne tant! 

Igår satt vi i väntrummet utanför rådgivningen och en mamma med sina två barn kom in. Det äldre barnet pekade på mig och frågade mamman "Kuka toi on?" Den mamman gjorde verkligen min dag när hon svarade "Se on tyttö". Tyttö!

Jag började skratta, hade tänkt att hon skulle kallat mig tanten. Hon berättade att hon bestämt sig för att kalla alla endera flicka eller pojke, oberoende av ålder. Jaha, tänker jag.  Det var ju fint. Eller tar någon illa upp för att hon tror hon ser ut som ett barn?

Har ett par år på mig att fundera på vad jag ska svara Lillebror när han kommer till den frågvisa åldern. 

Om någon har ett bra förslag elle åsikter om tanter, damer eller flickor så skulle det vara roligt att läsa!