Saknad!

Så här såg den ut någon vecka innan förlossningen. Magen alltså. 

Jag trivdes bra med magen och nu saknar jag den. Det visste jag att jag sku göra. Det har varit likadant efter de två tidigare magarna. Har ni läsare känt detsamma? 

Den blev aldrig jättestor och obekväm. Fast lite svårt var det att få på skorna i slutet. Och att sova hela natten då det tryckte på alla möjliga ställen. Fast sånt glömmer man bort. Men det är så mysigt på nåt sätt att gå omkring med en liten hemlig skatt på insidan. Man känner sig stolt och har helt och hållet ensamrätt att känna den lillas rörelser där inne. Där inne är den trygg och man kan ana sig till hurdan typ där växer fram. Att känna de små hälarna som sparkar sig nästan igenom magväggen!

Nu när vår lillebror kommit ut kan jag precis känna igen hans rygg. Det är samma smala rygg som jag smekte genom magskinnet. Tänk att det fanns en sån härlig liten typ därinne! Fast, det är klart att det är härligt att ha honom på utsidan också! Kanske nog ändå ännu bättre... :)

(Jag vet att de här upplevelserna inte är något man kan ta för givet. Jag har haft glädjen att vänta och föda tre barn och det är jag innerligt tacksam för.)