En julbetraktelse

Efter en lång höst var vi riktigt trötta när väl julen kom. Det blev ett totalt stopp. Några dagar ur funktion tills vi vilat upp oss lite. Bästa receptet för att fylla batterierna är väl att tända brasan och en massa ljus, lyssna på julmusik och så bara sänka sina krav helt enkelt. Och det är inte lätt. Åtminstone inte för mig. Men nu var jag tvungen. Och jag lärde mig. Det blev inte en sämre jul även om jag inte hann göra storstädningen. (Tror faktiskt inte ens att någon enda av våra gäster gick och snokade i garderoben.) Barnen hade en jätterolig julafton även om vi inte tog ett enda vettigt foto. Det gick bra att duka med "fel" duk då den rätta var omanglad; det blev faktiskt helt snyggt! Huset föll inte ihop och till slut har vi hunnit träffa en hel del goda vänner, familj och släktingar. Och det var ju faktiskt igen en gång just det som räknades. Vi har delat måltider, kvällar och hela dagar med en massa fina människor som vi är tacksamma över.

Nu har vi bränt adventsljusen flera gånger om och huset är igen tomt. Granen bar vi ut, Lillebror och jag, i morse. Några julblommor får gärna blomma ännu och kanske vi spelar enstaka jultoner i högtalarna om andan faller på. Ingen brådska att kasta ut julen. Men kanske det ändå får bli en tradition hos oss att granen åker ut innan vi har januarikalas. För det har vi snart. Riktigt snart! Det har gått ett helt år sedan vår lilla skatt började tycka att han hade det lite väl trångt på insidan.