Vi har kommit in i nästa fas. Denhär då man klär på sig och går ut och "leker" på förmiddagen. Vi tittar på bilar som åker förbi, går kanske till parken eller bara upptäcker allt som finns omkring. Fåglar, hundar, snö, stenar, blåsten i trädkronorna. Allt ska beskådas och tas in. En upptäckarfas där man som förälder behöver finnas till, vara nära och tala om allt detdär som är nytt för ettåringen. Väldigt lite tid har man för sig själv. Skulle ju inte ställa mig upp och kolla in traktorn då den åker förbi och följa den med blicken ända tills den varken hörs eller syns längre om jag inte hade denna lilla nyfikna upptäckare i sällskap. Han lever inte ännu i vårt tempo där man är koncentrerad på fyra saker samtidigt och inte tar sig tid att titta omkring sig. Det är nog bara hälsosamt att följa med i hans. Stå stilla och lyssna på kajorna. Titta hur de flyger från gren till gren. Stanna upp och lämna allt annat när du upptäcker att grenarna rör sig i vinden.
Vi tog sparkstöttingen till parken idag. Även om barnet lever i en tillvaro med ett lugnare tempo, så gör också hans genuina impulsivitet att han måste vara fint fastbunden i sparkstöttingen med en varm yllehalsduk kring livet så att han hålls kvar hela vägen fram.
Ja, och så kan han ju också sparka själv! Det är nog hälsosamt rent fysiskt också att följa efter honom i hans upptäckariver!
Vila dej en stund i snön, tycks ettåringen tycka och kastar sig bakåt. Himlen är fin att titta på, även on den är grå. Den rör sig och skiftar och ser inte alls likadan ut som igår!
