Vi hade slagit vad om när vi behöver grind till trappan. "Inte kan han ännu ta sig upp i trappan förrän i oktober!" sade Mannen. Jag trodde att det skulle gå fortare, men var ändå inte helt beredd på detta. Efter att jag satt ner honom på köksgolvet tog det inte många sekunder förrän han hade ena handen på trappan. Sedan var det ett enda stönande och stånkande för han hade bestämt sig för att han ska upp! Ungen kan ju varken krypa eller stå än, men ser ni, här var det inget snack om saken. Jag följde med bredvid, eftersom han ju lätt kunde falla. Ända upp bar det inte, men det är bara en fråga om tid. För viljan finns!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar